hanbalita

hanbalita

(<ár ḥanbalī)

adx [DER]

Aplícase á escola xurídica fundada por A ḥ mad ibn Ḥ anbal no s XI, unha das catro ortodoxias do Islam. Admite recorrer ao xuízo persoal só en casos de absoluta necesidade.

Palabras veciñas

Hamsun, Knut | han | Hanau | hanbalita | Handcke, Peter | Händel, Georg Friedrich | handicap*